♥

Hej ni vackra!
Jag sitter här och funderar. Jag vet att jag har ett bra liv, en super mamma/familj, underbara vänner, har kul med de personer jag umgås med.
Varför är jag inte nöjd? Jag borde vara glad för det jag har istället för att fokusera på det dåliga, nu är ju det dåliga väldigt dålig men, borde jag inte kunna passera det? Kommer jag alltid tänka på allt? Jag vet inte om jag bara ska hålla käften när jag mår dåligt, vilket jag gör ganska ofta och försöka vara nöjd och glad eller borde jag skrika ut vad jag känner hela tiden, så att alla vet vad jag tänker och tycker, men jag kan ju inte vara en surpuppa hela tiden, vem gillar en surpuppa?
? Hur kan man inte må dåligt av det? Hur kan man må så dåligt och ändå må så bra?
Jag undrar ibland varför detta hänt just mig, jag tror på karma, men vad kan jag ha gjort för att förtjäna en sådan sak, det är ju inte som om jag dödat någon eller något, jag har faktiskt aldrig gjort något illa mot någon som inte förtjänar det.
Är detta en gåva eller en förbannelse?

Puusss