Ibland har jag så svårt att sätta ord på hur jag känner mig, jag känner mig bara tom. Det har jag känt ett tag nu och det är otroligt frustrerande att inte veta vad du mår dåligt över. Självklart är det en hel massa faktorer som spelar roll men inte blir jag klok på mer av att veta vilka de är, snarare mer förrvirrad. Jag har så mycket att vara glad för, men ändå mår jag såhär. Jag har nästan dåligt samvete för att jag mår dåligt psykiskt, när jag vet att det finns männsikor som har det så mycket värre. Det hjälper inte att prata för det går ändå inte att förmedla den känslan jag har i magen, en känsla av ständig bekymmerhet, över saker som inte ens går att sätta ord på.

Ibland vill jag äta så jag rullar fram och ibland vill jag bara sluta helt. Lite destruktiv-

Skulle nästan vilja påstå att allting suger just nu, det är ju fan inte mycket som är bra. Min syster har typ förtid-PMS. Kommer just in i mitt rum och kastar en bok på mig och är allmänt galen för att jag sa åt henne och ge tillbaka en t-shirt. Jag orkar inte med den ungen, kan inte hon sättas på ett tåg till norge, hon kan få umgås med den släkten om hon gillar att slå folk och ha damp. Seriöst vi kommer inte överens på en fläck.
Vad är det för fel på folk?

people just don't care

Godmorgon!

Hej.

Hej ni vackra!
Jag sitter här och funderar. Jag vet att jag har ett bra liv, en super mamma/familj, underbara vänner, har kul med de personer jag umgås med.
Varför är jag inte nöjd? Jag borde vara glad för det jag har istället för att fokusera på det dåliga, nu är ju det dåliga väldigt dålig men, borde jag inte kunna passera det? Kommer jag alltid tänka på allt? Jag vet inte om jag bara ska hålla käften när jag mår dåligt, vilket jag gör ganska ofta och försöka vara nöjd och glad eller borde jag skrika ut vad jag känner hela tiden, så att alla vet vad jag tänker och tycker, men jag kan ju inte vara en surpuppa hela tiden, vem gillar en surpuppa?
? Hur kan man inte må dåligt av det? Hur kan man må så dåligt och ändå må så bra?
Jag undrar ibland varför detta hänt just mig, jag tror på karma, men vad kan jag ha gjort för att förtjäna en sådan sak, det är ju inte som om jag dödat någon eller något, jag har faktiskt aldrig gjort något illa mot någon som inte förtjänar det.
Är detta en gåva eller en förbannelse?

Puusss

Nu har vi just slängt ut granen i vår familj, det känns sorgligt, jag älskar julgranar! Men samtidigt skönt, om några månader kommer det vara ljust och varmt igen, jag längtar! Sommaren 2010 kommer bli den bästa för jag ska göra den bäst tillsammans med alla vänner jag kommer njuta av varje sekund!
När man börjar tänka på allt som händer det har året blir jag nästan gråtfärdig, jag kommer skiljas från alla klasskompisar och kommer sakna de flesta! Men oavsett allt sorgligt kommer jag ha det bra! Så länge jag har mina vänner som kommer allting lösa sig!
Insåg just att det är en sak som jag verklig skulle vilja bara ta bort från 2010, delete! Men jag ska fokusera på det bra!

Puusss